trad insp
finns ej

Den signade dag
sjungen av Pers Karin Andersdotter, Mora, Dalarna

Den signade dag som vi nu här se
Av himmelen till oss nedkomma,
Han blive oss säll, han låte sig te
oss allom till glädje och fromma.
Ja, Herren den högste oss alla idag
För synder och sorger bevare

Men såsom en fågel mot himmelens höjd
Sig lyfter på lediga vingar
Han lovar sin Gud är glad och förnöjd
När han över jorden sig svingar,
Så lyfter sig själen i hjärtelig fröjd
Till himlen med lovsång och böner

Känd sedan medeltiden en av de mest älskade koralerna. Oftast sjungs just första och sista versen vilka har den mest ”oreligösa” allmängiltiga innehållet, som alla även idag kan omfatta. Tyvärr har ju den senaste revideringen av psalmboken helt förstört denna vackra poesi.

Inspelning: finns inte

Typ av visa: Koral

nyinspelning: Susanne Rosenberg,
"Koral och andlig visa" 1997

Pers Karin Andersdotter "Finn-Karin" (1834-1912) Risa by, Dalarna

Koralerna som finns upptecknade efter henne är varierade och rika på ornament och vittnar om en stor sångerskas kreativitet. "Man omtalade att i hennes ungdom var det hon, som i verkligheten ledde psalmsången i Mora kyrka" Det sägs att hon berättade "Prästen sa till mig att du som är bra på att sjunga du ska sjunga och jag skall predika jag". Finn karin sade att "sång har alltid varit mitt liv och nog kan jag mång, mång gamla psalmer". Folkmusikupptecknaren Nils Andersson har beskrivit sitt möte med Finn Karins sång på ett mycket levande sätt.
Läs mer här!

Hemlig stod jag en morgon
sjungen av Pers Karin Andersdotter, Mora, Dalarna

Hemlig stod jag en morgon
uppå en lönnlig stad
med mycken gråt och vånden
hörde jag huru bad
döden om en unger man
den honom hade gripit
och bundit med starkt band

Kom nu låt dig hasta
så sade döden då
Ty jag alltid utkastar
pilar stora och små
De falla uppå
Mång tusen, unga, gamla,
med mig de följa må

Dyr tid, krig och så örlig
nu höres i all land
Nu handlas otillbörlig
med mord rov, eld och brand
både till vatten och land
För synden Gud det sänder
genom sin starka hand

örlig= sjökrig

En begravningspsalm som handlar om att döden inte värjer ens för att ta en ung man med sig in i dödsriket.
Den är, precis som mycket annan folklig koralsång i Sverige, melodiskt en variant på den melodin som står i koralboken.
Varje god sångare måste själv drilla och krusa fram sin version, eller sitt sätt att sjunga koralen på.
Tack vare att Nils Andersson så fint har beskrivit hur han upplevde Finn Karins sång, så kan vi bilda oss en uppfattning om hur det kan ha låtit när hon sjöng.
Versionen av "hemlig stod jag" här intill är lite extra krusad!

Inspelning: finns inte

Typ av visa: Koral

Nyinspelning: Rotvälta (Susanne Rosenberg)
CD - Rotvälta, hemlig stod jag (Siljum records 1991)

Den lillas testamente
sjungen av Ester Andersson, Jämtland

Vad fick du där till bästa?
Dotteren lånan min
Hon kokade ål och peppar
Styvmodern min
Oj oj ont ont havere jag

Vad vill du giva din syster?
Jo, alla mina kläder

Vad vill du giva din broder?
Jo, bägge mina kistor

Vad vill du giva din fader?
Himmelriket vida

Vad vill du giva din moder?
Dotteren lånan min
Helvetets pina,
styvmodern min
Oj oj ont ont havere ja

dotteren lånan min =min lånade dotter, styvdotter

Balladen om den lillas testamente såsom Ester Anderssons sjunger den är en mycket direkt, hemsk och rakt på sak-historia!
Flickan i balladen har blivit förgiftad av sin styvmoder och blir på dödsbädden tillfrågad hur hon vill dela sina ägodelar mellan släktingarna.

Inspelning: 1953 i studio Östersund
Publicerad inspelning: Den medeltida balladen CD1:4 (Caprice), Källorna CD-samling (KMH)

Typ av visa: Ballad, SMB 154

Nyinspelning: Susanne Rosenberg,2007, opublicerad

Ester Andersson sjunger med en lätt och böjlig röst, men ändå stadig. Trots att hon inte sjunger i så högt register låter rösten lätt och ljus. Vid de stora sprången i melodin sjunger hon gärna med glissandon. Tersen är ofta intonerad precis mitt emellan moll och dur - s.k. kvartstonsters.

Ester Andersson kom från Jämtland och hade många av sina visor efter sin mor, så även balladen om den lillas testamente.
Hon tillbringade somrarna på fäboden ända upp i hög ålder.

Kom låtom oss på jorden
Sjungen av Selma Andersson, Överkalix, Norrbotten

Kom låtom oss på jorden
nu alla vara glad
Som här har vår Jesus så kära
Vi få väl snart hemfara
upp till den nya stad
I salighet bland änglarna vara
Där är vårt nya hem
Nya Jerusalem
Där bröllop skall hållas i kärleken ren
Halleluja amen med glädje

Amen i himmelen och
amen på jord
Och amen i vars och ens hjärta
Som tror uppå Jesus
och håller hans ord
är friad från syndernas smärta
Ack säll du himlabrud
Som i den nya skrud
Renprydd får framträda
för helgonens Gud
Bland änglar och skaror lovsjunga

Den andliga visan "kom låtom..." finns tryckt i skillingtyck t.ex 1847, men också i "Sions nya sånger" (1778).

Inspelningen: inspelad i Överkalix 15 mars 1974 av Märta Ramsten
Publicerad inspelning: LP Husandakt CAP RIKSLP, Källorna CD-samling (KMH)
Typ av visa: andlig visa

Nyinspelning: Krus (Susanne Rosenberg & Eva Åström Rune röst och Leo Svensson & Mats Olofsson cello) CD: Krokar, länkar, krus (Drone 2004)

Selma Andersson, född 1901
Överkalix, Norrbotten

Selma Andersson sjunger med en djup klang i botten och tydliga upphämtningar. När hon går upp på höjden tunnas klangen ut litegrann. Hon sjunger med varierad intonation av inledningston och ters (kvartstonsintonation).
Selma Andersson var född 1901 och uppvuxen i den lilla byn Vinnäs vid Kalixälven och uppforstrades i strängt laestadiansk anda. Varje söndag var det husandakt i hennes föräldrahem fär man sjöng ur "Sions nya sånger" och "Pilgrimssånger"
.

Herde du som fåren betar
sjungen av Axel och Konrad Björkman, Öjebyn, Norrbotten

Herde du som fåren betar
Och i skogen ljuvligt letar
Efter mig

Sök mig när jag ute vankar
Samla mina strödda tankar
Inpå dig

Hulde herde jag är fåret
Som besmord i sidosåret
Tag mig in

Kärlekshjärta öppna famnen
Jag är ock ju ett av lammen
Fåren din

Du med staven vägen visar
Och din hjord med värme spisar
Salig fröjd

På blodstänkta purpurängar
Och i solen du dem fägnar
Och gör nöjd

Gärna om din hjord och skydda
Lammen små så i din hydda
Red ditt bord

Detta säga vi nu mätta
Och sig sen i skuggan sätta
På din jord

En pietistisk sång ur samlingen "Sions nya sånger"

Inspelning: Svenskt Visarkiv, MR 1975
Publicering:Varjehanda Folkmusik (CAP 21474)
Källorna CD-samling (KMH)
typ av visa: andlig visa

Axel och Konrad Björkman från Öjebyn, Norrbotten

Axel och Konrad Björkman sjunger med raka och starka röster, med en klangplacering långt fram med ganska nasal och smal klang. Det gör sången tydlig och drivande.
De sjunger nästan intill unisont, (med unisona kvartstoner både på tersen och ibland också på kvarten). Men när man lyssnar lite till, så hör man att det kanske inte är helt unisont, den ena av sångarna gör små minimala utvikningar från det gemensamma och en minimalistisk flerstämmighet uppstår. Eller är det fortfarande unisont?

Denna koral finns utgivet på på ”Folk Music in Sweden” (Caprice Records), men det finns mycket mer att lyssna till. Märta Ramsten, som gjorde inspelningarna, har berättat hur de vid inspelningstillfället började sjunga på sidan ett i psalmboken och sedan sjöng sig igenom den, Sions nya sånger och andra samlingar till sista sidan!
Inspelningarna med Axel och Konrad Björkman finns på svensk Visarkiv

Så flyger dom å flänger
Sjungen av Ida Bohman, Sandviken Gästrikland

Så flyger dom å flänger
Så dyker dom å dänger
Så huppar dom å svänger
./. Hupp en liten hupp
Å dans en liten dans
Å dansen på rosor ./:
Ingen kan dansa så lätt,
Ingen kan huppa så nätt,
som vårom lisselstinta
./. Hela dagen all går hon i vall
i lunden den gröna ./.
Pappa å ja' mamma å far
pappa å ja, mamma å far,
tuppen å vår lissla höna.

lissel / lissla = lilla
stinta= flicka

Inspelning: SR, Matts Arnberg1957
(SR 57/1071)
Publicerad inspelning: Källorna CD-samling (KMH)
typ av visa: småvisa, vallvisa

Nyinspelning: Susanne Rosenberg 2007, opublicerad

Obs - orginalgrundton F#, klingar alltså en liten sext ned!

Ida Bohman född 1885, Högbo, Gästrikland

Ida Bohman sjunger med en ganska ljus klang men med ett djupare klang i botten. Röstlägen är ganska lågt, (gärna med grundton kring F), trots den ljusa klangen något som är mycket vanligt i äldre folklig sång. Hon har ett lugnt och stillsamt uttryck, med tydlig frasering i sången som man lätt blir fängslad av.
Ida Bohman föddes i Högbo 1885 och växte upp tillsammans med fem syskon. Hennes far dog ung och modern hade det slitsamt att försörja alla barnen. Ida fick under uppväxten vara mycket hos sin mormor, Karin Jansdotter (född 1810), i Högbo och hos sin moster Lena i Ovansjö. Av dessa båda lärde hon sig många visor och fick berättat om släkt och gamla tider. Alla Idas syskon var roade av musik, och antingen sjöng eller spelade man. Men det var endast Ida som kom att fästa sig vid mormors och mosters gamla visor och berättelser. Ida sjöng och gnolade nästan jämt. De gamla visorna såg hon inget märkligt i - de var endast några i mängden. Låt vara att hon tyckte särskilt mycket om dem och därför gärna valde just dessa när någon bad henne sjugna. Hon var dock aldrig särskilt angelägen om att någon skulle lära sig dem och "föra dem vidare". Hon såg det helt enkelt ej på det sättet.
Mats Arnberg 1957

Jag satt mig ned att skriva
Sjungen av Ida Bohman

1. Jag satt mig ned att skriva
jag skrev då några or'
Men tårarna var många
som föllo på mitt bor'
som föllo på mitt bor*

2. När jag nu här på täntjer,
de tre år du tell med gått
Det fjärde börjat komma,
du har det mig försmått,
du har det mig försmått.

3. Jag satt mig opp i sänjen,
å tänkt till böljan gå.
Guds ande var imillan,
som höllt meg härifrå,
som höllt mej härifrå

4. Hä' tändes upp en stjärna,
den stjärnan lyste klar.
Gu' låte den fick skina,
igenom mörksens dal,
in i Guds fröjdesal.

En lyrisk visa som finns tryckt i många upplagor i skillingtryck sedan mitten av 1800-talet. Ofta med betydligt fler strofer och en mer utförlig beskrivning.

Inspelning: SR, Matts Arnberg 1957
Publicerad inspelning: Källorna CD-samling (KMH)
typ av visa: lyrisk visa

obs! - orginalgrundton F

Lazarusvisan
Sjungen av Lisa Boudré, Ovansjö, Gästrikland

1. Det växte upp en lilja i gröndalen
Liksom en blomstertärna där upprann
Jag stannade och såg på
denna tärnan
Till dess tårarna på mina kinder rann.

2. Lilla vännen har mig övergivit
Därför att jag så fattiger är
Därför så har han sökt sig
nu en annan
Som rikare och bättre är än jag

3. Men Lazarus han var väl
allt för fattig
Därför så fick han lida här stort tvång
Därför så fick han ståtelig begravning
Å änglarena i himmelen dom sjöng.

En mycket spridd och älskad lyrisk kärleksvisa som ibland  kallas för  "Lazarusvisan". Den sista versen anspelar på den fattige Lazarus i en av Jesu liknelser. Det är han som fattig på jorden blir lovad himmelriket, medan den rike mannen i samma liknelse kan vänta sig att hamna på annat håll. Typiskt för en lyrisk visa är att den beskriver en känsla och inte har en regelrätt handling. Lisa Boudré sjöng med en rak och osentimental röst med tydliga konsonanter och ansatser och med en skicklig frasering.

Inspelning: ULMA 1935
Publicerad inspelning: Källorna CD-samling (KMH)
typ av visa: lyrisk visa

Nyinspelning: Susanne Rosenberg. 2007, opublicerad

Lisa Boudré, (1866-1953).
Ovansjö socken, Gästrikland

Lisa Boudré sjunger med ett varierat sångsätt i ett relativt högt läge med tydliga ansatser och upphämtningar och mycket väl fraserat. Hon varierar sig hela tiden både melodiskt och uttrycksmässigt i sången och sjunger med variabel intonation.

Lisa Boudré växte upp som ett av sju syskon. Hennes far dog tidigt (1876) och modern fick ensam ansvaret för hela barnaskaran. Flera av Lisa Boudrés syskon sjöng och spelade. Hon gifte sig med C J Boudré (vallonättling) och fick fem barn. På somrarna skötte Lisa fäbodarbetet vid Bro fäbodar och när man lyssnar till hennes sånger och sångsätt finner man mycket likheter med fäbodmusiken.
Det berättas att Lisa sjöng hela dagarna och "för henne var sången ett sätt att leva" och hon hade en bred repertoar med allt från ålderdomliga visor till modernare repertoar som t.ex. kuplettvisor. Hon ville inte sjunga sina visor till ackompanjemang, utan tyckte att sångerna passade bäst utan. Hon slutade inte att lära sig visor för att hon blev gammal, utan fortsatte hela livet att lära sig nya.
Lisa hade lärt sig de flesta av sina visor av ”Grev Jöns” (1821-1899), ett mycket omtalt och fruktat "orginal" i trakten som var både bonde och hästhandlare.

Läs mer om Lisa Boudré i C-uppsatsen: "Lisa Boudrés sångliga och melodiska gestaltning av tre visor" kan beställas från
www.uddatoner.com

Falska klaffare
Sjungen av  Lisa Boudré, Ovansjö,  Gästrikland

1. Falska klaffare stå mig emot
de bjuda till med sin arga list och hot
De bjuda till med allor lönn,
till att omgöra vårt förbund.

2. Men hade Gud skilt kärleken åt,
så hade det alleri blivit så svår
Men nu ökas sorgen sig mer och mer,t.
när vi varandra i livet ser.

3. Å himmel å jord beklagar sig,
för vad jag lider dagelig.
En hjärtans ängslan och besvär,
allt för den vännen jag håller kär.

En dramatisk kärleksvisa. Texten innehåller ålderdomliga ord som "klaffare",  vilket är en person som baktalar andra - som s.a.s. inte "håller klaffen". I Gustav Vasas bibel (1541) används detta ord, men senare är det ovanligt, vilket tyder på att visan har gamla rötter.  Lisa Boudré som lärt sig visan av Grev-Jöns, säger om den; "Å int' vet ja' om de'e varken början eller slut på'na, för ho e' så gammal så vi ha'nt kunnat fått reda på'et". I en uppteckning från 1935 finns ytterligare två strofer istället för den sista i denna uppteckning. Att Lisa Boudré  varierade sig när hon sjöng ger denna uppteckning prov på, melodin och intonationen varieras från strof till strof, rytmiken förändras och fraseringen är mycket tydlig. Lisa Boudré visar prov på stor sångkonst!

Inspelning: ULMA 1935
publicerad inspelning: Källorna CD-samling (KMH)
typ av visa: lyrisk visa

Jag seglat ut i motevind
Sjungen av Lisa Boudré , Ovansjö, Gästrikland

Jag seglat ut i motevind,
ifrån mitt fäders land.

Att söka mig en trogen vän

men en otrogen fann.

Så är för mig den ljuva fröjd,

men till att sörja är jag nöjd,

jag är ej glädjen värd.

 

2. I natt i sömnen drömde jag,

liksom du hos mig var.

Liksom du låg på armen min,

du täcka liljoblad.

Men när som jag uppvaknade,

helt missnöjd jag dig saknade,

långt bort från mig du var.

 

3. Den himmel som förr varit klar,

börj' nu att mulen bli.

Den sol som upplyst all min dar,

går nu för evigt ner.

Så tackar jag för kärleken,

jag njutit har hos dig min vän,

till denna dag och stunn.

En ovanlig visa, där bara några enstaka varianter har hittats, alla från östra Sverige. Det vackra bildspråket är typiskt för en lyrisk visa, där det finns tid att beskriva olycklig kärlek på flera sätt. Lisa Boudré sjöng ytterligare två strofer när visan upptecknades 1935

Inspelning: ULMA 1935
publicerad inspelning: Källorna CD-samling (KMH)
typ av visa: lyrisk visa

Kolock
Sjungen av Lisa Boudré, Ovansjö, Gästrikland

Lisa Boudré på fäboden

Läs mer om lockrop och kulning

Inspelning: ULMA 1935
Publicerad inspelning: Källorna CD-samling (KMH)Typ av typ av visa: Lockrop, vallåt

Den bortsålda
Sjungen av Helmi Brenner

1. Där bodde en herre på Sordavalla ö
han sålde sin dotter
allt för en halva bröd
- Du må nu komma till det judiska land till att vandra

2. Sjömännerna de kasta sin åror över bord
Skön jungfrun hon vrider sina händer uti blod
Kära mina sjömänner i vänten en stund
jag ser min moder komma i rosendelund

3. Å kära min moder du haver ej mer än guldkedjorna två
den ena kan du sälja och köpa mig igen
- Jag vill ej komma till det judiska land till att vandra

4. Ej haver jag mer än guldkedjorna två
Men ingen kan jag sälja och köpa dig igen
- Du må nu komma till det judiska land till att vandra

5. Sjömännerna de kasta sina åror över bord
Skön jungfrun hon vrider sina händer uti blod
Kära mina sjömänner i vänten en stund
jag ser min broder komma i rosendelund

6. Å kära min broder du haver ej mer än gullfålarna två
Den ena kan du sälja och köpa mig igen
- Jag vill ej komma till det judiska land till att vandra

7. Visst haver jag mer än gullfålarna två
Men ingen kan jag sälja och lösa dig igen
- Du må nu komma till det judiska land till att vandra

8. Sjömännerna de kasta sina åror över bord
Skön jungfrun hon vrider sina händer uti blod
Kära mina sjömänner i vänten en stund
jag ser min fästman komma i rosendelund

9. Å kära min fästman du haver ej mer än gullringarna två
Den ena kan du sälja och lösa mig igen
- Jag vill ej komma till det judiska land till att vandra

10. Ej haver jag mer än gullringarna två
Den ena skall jag sälja,
den andra skall du få
- Du må ej komma till det judiska land till att vandra

En ballad som handlar om att den tvåsamma kärleken är den man kan lita på! Dottern säljs av sin far för en brödkaka, varken mor eller bror tycker sig ha råd att köpa henne tillbaka. Då träder fästmannen in och säljer den ena av sina två guldringar och köper så tillbaks flickans frihet med hjälp av pengarna han får.

 

Helmi Brenner, född 1891,
Helsingfors

Helmi Brenner sjunger varierat med en ljus klang men i ett ganska lågt läge. Det finns mycket botten i rösten genom att hon gör tydliga ansatser (upphämtningar) på stavelserna. Så trots den ljusa klangen känns rösten mycket förankrad i kroppen.Melodin hon sjunger är varierad i melodin (se under noten).

Helmi Brenner hade sina visor framförallt efter sin mormor, Wilhelmina Holmström (1827-1917), som kom från Snappertuna socken i Nyland.

obs - klingar en oktav ned från noterat

vers 5-7 och 8-10 använder samma melodivariationer som vers 2-4.
Alltså på följande sätt:

vers 5 och 8 samma melodi som vers 2
vers 6 och 9 samma melodi som vers 3
vers 7 och 10 samma melodi som vers 4

Inspelningen, Helsingfors 1957
Publicerad inspelning: CD Den medeltida balladen, (Caprice)
typ av visa: Ballad, SMB 173

Trilå
Sjungen av Amadeus Claesson, Bohuslän

Trilålå, trilålå

trilålå trilålå

Här är han, här är han

trilå

"Så sjöng de när båtarna kom in, när de fick se dem utanför land. Då var pojkarna där vid klockberget.och så sjöng den där visan. ... det var ju ett tjogtals pojkar som sjöng!"

Inspelning:
Publicerad inspelning:CD Källorna (KMH)
Typ av visa: rop

All den kärlek jag har till dig
Sjungen av fru Djos Älvdalen, Dalarna

All den kärlek jag har till dig,
så hänger den opp i skorsten
och ifrån skorsten och ner i spjäll
och ifrån spjäll och ner i askan
och vill du se nå' mera efter den,
så gå i aska' å krafsa

inspelning: finns ej
typ av visa: vispolska, skämtvisa

 

Nyinspelning: Susanne Rosenberg, 2007, opublicerad

Gossen han sköt ut båten
Sjungen av Stor Erkers Anna Eriksson, Häradsbygden, Dalarna

1. Gossen han sköt ut båten
Han var så hjärtans glad
han skulle gå till Brovik
./. i tanken att få ja ./.

2. Å när han kom till Brovik
Han lägger sin båt i land
Där mötte han sin svärmor
./. allt med sin lilla Madam ./.

3. Goddag goddag min svärmor
kan jag er dotter få
Ack nej ack nej min gosse
./. den loven kan dun't få ./.

4. Ej heller kan hon brygga
ej heller baka bröd
ej heller göra något
av de sysslor som hon bör
ej heller kärna smör

5. Då börjar gossen gråta
Å fälla tår på tår
en sådan vacker flicka
går aldrig je i frå
går aldrig jag i från

6. Å flickan börjar gråta
å fälla tår på kind
en sådan vacker gosse
./. går aldrig ur mitt sinn ./.

7. Hon lärde brygga å baka
å lärde kärna smör
så fingo de varandra
./. allt efter sitt behag./.

Stor Erkers Anna Eriksson (1875-1956), Häradsbygden, Dalarna

Stor Erkers Anna sjunger med en ljus och rakt på klang. Texten artikuleras väl och hon sjunger mycket på tonande konsonanter. Hon sjunger med ett tydligt framåtdriv och en svängig rytmik.

Stor Erkers Anna föddes i Åkersö år 1875, och växte upp i Västnor i Leksands socken. Hon gifte sig med Lars Eriksson och de bodde på Storerkersgården i Ytteråkerö, Leksand. Anna beskrivs som en frimodig och utåtriktad person son spred värme och omtanke runt sig. Hon var också bestämd av sig och var noggrann med det mesta.
På somrarna vistades hon på Ljusbodarnas fäbodar. Anna var känd för sin sång. Vid några tillfällen framträdde hon offentligt, bland annat på församlingshemmet i Noret, Leksand. Musiken fanns också i släkten från morfar Lång Per Nilsson som vara spelman.
Karl Sporr tecknade ned flera visor ur hennes breda repertoar (1946), och Sveriges Radio spelade in Anna redan 1949.

obs - klingar en oktav ned från noterat

Inspelning: Sveriges Radio, Mats Arnberg 1949
Publicerad inspelning: Föregångare CD (MNW), Källorna CD-samling (KMH)
Typ av visa: Skämtvisa

När vi kom till Ljusbuda fram
Sjungen av Stor Erkers Anna Eriksson, Häradsbygden, Dalarna

1. När vi kom till Ljusbuda fram
Då höll käringen på kokade missmö´
Upp suderu suritten sej
Då höll käringen på koka missmö´

2. Då sade hon åt flickan sin
Ta sleven å låt dem slicke
Upp suderu...

3. När han kom till kyrkan fram
Då satt där båd' gamle å unge

4. Å när de fick se på bälte' mitt
Då glömd' han båd' Gud å alle

5. Å när de kom till kyrkan fram
så höll prästen till pallen nedfalle

6. Å när han fick se på bälte' mitt
Då glömd' han båd' Gud å alle

7. Å mitt bälte var gjort uta' fiskafjäll
Å ihopa bundi' me' länke
Upp suderu suritten sej
Å ihopa bundi' me' länke

Balladen om "det underbara bältet", som har en så starkt dragningskraft på på människan att hon t.o.m. kan byta sin själ mot det, är en del av visan ovan. De två första verserna hör mer hemma i fäbodmiljön. Medan verserna 3-7 handlar om det glimmande bältet som djävueln använt som bytesmedel som människans själ. T.o.m. prästen blir bländad av bältet (=makten och rikedomen).

Inspelning: Mats Arnberg 1949, 1954
Publicerad inspelning: Föregångare CD (MNW),
Källorna CD-samling (KMH)
typ av visa: Skämtvisa/ Skämtballad SMB 245

Lillgubben uppå tallbacken
Sjungen av Eva Eriksson Gästrikland

1. Lillgubben uppå tallbacken,
två döttrar hade han.
Sålde bort sina skinnbyxor
å köfte stintorna gullband.

2. Getlycka, lôppsôcka,
min get å ja' me'.
Mine getter går i skogen
å gnaver barsken 'tå trä.

3. Östnola på Gångbra berget,
där växer ett killingaben.
Då vi ska ut å geta
då ska vi fara dit

4. Lillguben uppå tallbacken
Sot Olle speleman
Pannkaka slô tebaka
sötosten kom fram.

5. Hej hyfsa på killinga byfsa
tre kilo te gruvo
En rö en å en blå en
å en mitt uppå kullo.

sista versen finns inte inspelad med Eva Eriksson, men så här sjöng hon (!)

6. Mine getter skiter böner,
granngårdsstinten plôck upp,
kokar sig en bönvälling,
å så säger dom att de e' gott!

inspelning: S.Rosenberg/ S Ahlbäck, privat, 1983
publicerad inspelning: Källorna CD-samling (KMH)
typ av visa: vallvisa

Nyinspelning: Susanne Rosenberg, 2007,
"KULNING - musiken och tekniken", (c) Udda Toner 2007

Eva Eriksson född 1911, Hagmuren, Gästrikland

Eva Eriksson sjunger med stuns och med ett gestaltande sångsätt. . Eva Erikssons sångsätt är mycket rytmiskt, hon sjunger med tydliga språkljud, alltid mycket tydliga rrr, ansatserna hörs tydligt och hon gör ofta korta förslag. Hon sjunger med en ganska ljus klang, men i ett relativt lågt läga, konsekvent med samma grundton, G.

Eva Eriksson föddes i Mållångstuga, Hälsingland i gränsbygderna mellan Hälsingland, Dalarna och Gästrikland och flyttade 1945 till Gästrikland. De flesta visor hade hon efter sin mor Elma Carlgren, som ansågs vara mycket duktig att sjunga. "Hon hade alla visorna i huvudet" säger Eva. Evas äldre systern Hellfrid skaffade sig en bok med svarta vaxdukspärmar där hon skrev ner några av moderns visor, den boken hade Eva stor hjälp av för att minnas sina visorna, speciellt dem med många verser. De flesta av Eva Erikssons visor är skämtsamma och ofta sjungna i polsketakt.

Skall jag gå här ensam fästerman förutan
Sjungen av Eva Eriksson Gästrikland

Skall jag gå här ensam fästerman förutan
tynnas bort liksom en frosteros på rutan
Skall jag gå här och sucka
aj, aj, aj sucka
Då får jag gå i graven som en gammal nucka

Å inga vänner har jag här i världen
Vännen har jag i ett annat land
Å till den vännen kan jag inte komma
Varsken åka ri'a eller gå
Men, ja får väl vänta till de blir sommaren
Då får jag segla på böljan blå

 

Inspelning:, S Rosenberg/ S Ahlbäck, privat, 1983
publicerad inspelning: Källorna CD-samling (KMH)
typ av visa: skämtvisa, lyrisk visa

Eva Eriksson och Susanne Rosenberg sjunger.
Foto taget hemma hos Eva i Åshammar ca 1983
av Denny Lorentzsson